Vaknade kl. 7 imorse när Robin gick upp och sen la jag mig igen och försökte sova men det gick inte så bra så jag började tänka på lite saker. Kan dela med mig lite av mina tankar här.

Jag och Robin har statusar som visar att vi är i ett förhållande på facebook och vi brukar skriva ganska gulliga saker till varandra ibland för att man känner för det och man vet att den andra blir så glad när man får se fina ord när man loggar in. Sedan har vi även ganska många bilder på oss som jag älskar att sitta och titta på ibland när Robin inte är med mig. Det vi gör är ju inte för någon annans skull utan för att vi tycker om det såklart!

Jag vet att om jag ser ett par som inte har ändrat sina statusar på facebook men som man känner privat och man VET att de är ett par så börjar man ju spekulera lite. Det gäller även om det är något par som inte skriver till varandra eller inte har några bilder på båda tillsammans... man börjar ju undra: "är de verkligen lyckliga? har de det bra?"...

Det är så sjukt att man tänker så för det är ju inget måste att leka Shakespeare på facebook liksom. Man kan ju vara dödskär i sin parter men hålla lågprofil på facebook. Hur kan facebook ha blivit så stort?!

Ändrar nån sin status från 'i ett förhållande' till 'singel' så är alla där och antingen GILLAR eller så kommenterar de med en ledsen gubbe för att visa sitt stöd och visst mår man lite bättre i stunden men om man tänker efter så är ens liv så öppet på facebook! Så va det inte förr och är det verkligen en bra grej eller inte...

Värt att lägga en tanke på.