Då sitter p-staven inne men det va inte lätt. Mina misstankar om plåstrena visade sig stämma för när jag kom dit så fick jag höra ett "åh neeeej!" och jag tänkte "åååååååh nej... vad nudå..."

Det va heeelt fel bedövningsplåster, jag va inte ett dugg bedövad och allt va åt helvete så hon smeta på en annan salva och bad mig vänta ute i väntrummet i en halvtimme så skulle vi testa sen igen om det hade bedövats. 20 MIN senare kom hon och hämtade mig och jag gick in i rummet på skakiga ben... Eftersom att vi inte visste om det va bedövat eller inte så tog hon fram en nål som hon skack mig med och.... nej, det hade inte fungerat som det skulle så jag fick valet att antingen gå hem och försöka få en ny tid eller sätta in den ändå. Mitt huvud sa gör det men resten av kroppen ville vara springa därifrån... Efter några LÅNGA sekunder hörde jag mig själv säga "men kör ändå!" och tro mig, jag vet inte var de orden kom ifrån för jag höll på att skita ner mig själv av rädsla!

Det gjorde svinont! Jag va som sagt inte bedövad men som tur va så tog det bara 10 sekunder så va det klart och jag är glad att jag gjorde det för det va inte det värsta jag har varit med om i mitt liv och nu sitter den i i 3 år så det va lätt värt det!

Nexplanon, scary shit!